När jag skriver detta inlägg är det 15 dagar kvar till höstens riksdagsval men i valrörelsen lär frågan om avgifter för offentlig data lysa med sin frånvaro. Inför valet 2010 gjorde Fredrik Sand på Stockholms handelskammaren en rundfrågning bland partierna om deras inställning till öppna data. Allianspartierna stödde då förslag om att låta detta bli en prioriterad fråga för myndigheterna och alla utom Moderaterna vill genomföra en samhällsekonomisk konsekvensanalays av ökad användning av data (på inrådan av Stockholms handelskammare).
Vad har hänt sedan dess? PSI-direktivet har uppdaterats och en utredning av dess effekter i Sverige har genomförts. För närvarande är den ute på remiss hos olika instanser. Avgifter lyftes både i direktivet och utredningen fram som en central fråga och man rekommenderade att enbart ta ut marginalkostnadsavgift (dvs enbart ta betalt för distribution av data och inte hela framtagnings/förvaltningsprocessen).
“may the 4th be with you” by Kalexanderson on Flickr. (CC BY-SA-NC 2.0) – Klicka för att komma till OKFNs nationella index för öppna data set.
Under min tid på tankesmedjan FORES undersökte jag tillsammans med min medförfattare Sara Müller hur svenska myndigheter tillämpar avgifter på vidareutnyttjande av sin information. I veckan publicerades resultatet i en rapport där vi även har gjort en fallstudie på SMHI. Valet av SMHI föll sig naturligt eftersom att myndigheten förra året gjorde sin data avgiftsfri. Självfallet var vi intresserade av att ta reda på varför en myndighet – utan yttre påtryckningar från regeringen – valde att ta bort en utav sina egna inkomstkällor. Svaret grundade sig inte alls i någon ekonomisk kalkyl. De representanter för SMHI som vi intervjuade sa istället att man hade valt att göra så för att skapa större samhällsnytta för de som faktiskt betalar för att ta fram denna information: skattebetalarna. Det kan låta förvånande i en tid då många av de svenska myndigheterna fortfarande bedriver egen företagsverksamhet för att täcka kostnaderna för sin egen verksamhet och där protektionism är en återkommande syn på de “egna” resurserna. Detta var även något jag försökte lyfta fram i min analys av seminarierna under Almedalsveckan. Men som Håkan Borg, IT-chef och del i SMHI:s ledningsgrupp sade till mig för drygt ett år sedan:
När andra aktörer kan använda samma data under samma förutsättningar som SMHI, kan man tänka sig att det kommer andra som kan göra dessa produkter bättre (Olausson & Müller 2014).
Denna analys är grunden för vad som brukar kallas den fria, konkurrensutsatta marknaden. Där konkurrerar olika aktörer – på samma villkor – med sina produkter. Tyvärr gäller dessa villkor idag inte för information från offentlig sektor. Myndigheter och privata företag konkurrerar med varandra om att skapa produkter med denna information på olika villkor eftersom myndigheter i realiteten inte betalar för sin egen användning av data. I vår studie går vi igenom en rad internationella studier som visar på att en sänkning av avgifter till marginalkostnadsnivå skulle frigöra ett enormt värde på marknaden. Beräkningar för den svenska marknaden finns tyvärr inte men i studier för EU:s marknad som bygger på jämförelser med den amerikanska uppskattar man att en förändring av avgifterna skulle kunna generera upp till 27 miljarder euro. Det är en viktig siffra, inte minst i denna valupptakt i efterdyningarna av finanskrisen. Som inlägg i debatten skrev jag även om frågan i Ny Teknik. Läs gärna och tyck till!
Summary in English: I recently published a report at the Swedish think-tank FORES on re-use of public sector information in Sweden. The result showed that marginal-cost on data is the most efficient way of creating the optimal re-use of such resources as we saw in several international studies. Under such conditions it is estimated that the European market would generate about 27 billion euro per year. However, for the Swedish market, no such socioeconomic analysis has been made. Another part of the report studied one particular governmental body, SMHI, as they last year chose to make their data free of charge. We wanted to know why they did so as many Swedish public sector bodies use the charges to cover the cost of their work. The answer was that they regarded it as a fundamental duty of them to create more public value and that lowering charges was part of this. As my quote from the IT-manager says: if other actors are better at using data under the same circumstances as SMHI, it could be proven that they are better at this than us.
