Plötsligt skakar världen. Som uppväxt i Nepal har du fått berättat för dig att det bara var en tidsfråga innan jordbävningen skulle komma, det utgör dock ingen tröst när verkligheten hinner ikapp. Vi vet idag att över 8000 människor förlorade sina liv. Jag förstår lyckligtvis inte personligen skräcken som ofrånkomligen måste följa, då jag själv bara upplevt mindre jordbävningar. Däremot förstår jag frågorna. Jag bor bara ett par hundra meter från Westgate, den galleria i Kenyas huvudstad Nairobi som attackerades av terrorister i september 2013 med dödlig utgång.

Vad händer? Vad är det för oväsen? Var är min familj? Mina vänner? Vad är klockan? Var borde dem hålla hus nu? Var är min telefon? Varför svarar dem inte? Vad skall jag göra nu?

Förvirring. Oro. Rädsla.

När klarheten så smått börjar återkomma och det värsta adrenalinet lagt sig, frågar en del av oss hur vi kan hjälpa till. Mängden saker som behövs i dessa situationer är oräkneliga, allt från en hand att hålla, till vatten, bloddonationer, information och storskaliga räddningsinsatser. För allt detta krävs koordination. Det är där Ushahidi kommer in. Där vi spelar roll. Där Ushahidi räddar liv.

Jag har fått privilegiet att skriva en serie gästbloggar för Open Knowledge Sweden, och kommer i dessa att exemplifiera hur vi bidrar i humanitära kriser från Syrien och Ukraina till Nepal. Hur vi har utvecklat produkter såsom Ushahidi som kartlägger och organiserar crowdsourcad information, eller PingApp som snabbt kontaktar och ger dig information om statusen på dina vänner eller kollegor när krisen är ett faktum. Jag kommer även beröra hur det är att jobba i en världsledande liten organisation med huvudkontor i Nairobi, långt från vår svenska trygghet och trendiga New York där jag tidigare bott och arbetat.

Men en sak i taget. Vi börjar från början. Varför är öppen data och crowdsourcing relevant i en krissituation? Hur kan det bidra till att rädda liv?

Den 25e april i år förändrades livet för många i Nepal för alltid. Somliga var bara inom ett par minuter bortom räddning. Andra hade fortfarande en chans, men det måste gå fort. I Nepal agerade Kathmandu Living Labs (KLL) direkt. De satte upp ett tillfälligt kriscenter, utomhus, för att minska risken för att själva fastna i rasmassor under efterskalven. Deras arbete att genom öppna data kartlägga Nepal intensifierades, och dem crowdsourceade information för att förstå var rasen var som värst, var människor satt fast, var vägar hade rasat, var det fanns vattenbrist etc. Allt lades upp på en karta, öppen för alla, men i krisens grepp främst för räddningspersonal. Information är makt, information räddar liv. Desto mer du vet ju bättre kan du planera, prioritera och utföra en räddningsaktion.

Enkelheten är nyckeln. Tillgång till information såsom öppna data, och tillgång till mjukvara som kan sortera och organisera information från en mängd källor såsom sms, Twitter, Flickr etc. gör skillnad. Stor skillnad.

Skärmdump av kartan med rapporter

Mjukvaran de använde var Ushahidis flaggskepp, kallat just Ushahidi. I vår globala värld är det kanske inga konstigheter att en produkt utvecklad i Nairobi, som användes av FN och räddningsorganisationer redan under den stora jordbävningen på Haiti 2010, kan användas var och när som helst, särskilt som det är en open source produkt, men det gav mig kalla kårar. En stolthet bara överträffad av den för min vän från New York som idag flyttat hem till sitt Nepal och var instrumental i KLLs arbete.

Till syvende och sist handlar det om människor. Dem som moder natur håller gisslan, dem som fritas av de som under hennes hot tvingas jobba utomhus.

Mathias Antonsson
| @plurrify

Läs mer om jordbävningen i Nepal här:
BBC: How ‘crisis mapping’ is helping relief efforts in Nepal
Wired: Nepal’s Aid System Is Broken. So These Lifesavers Hacked It
Nepali Times: Mapping the aftermath